En aning för salt, men alldeles lagom rinnigt!
När jag tycker att fötterna börjar glida undan och varje ögonblick känns tomt då har jag kommit någonstans i livet... Till en plats där jag egentligen inte vill vara. Där man från långt håll kommer till insikt av vad man ska göra men en dag efter att ögonblicket är förbi.
En plats fylld av massor av pastellfärgade träd och andra sorgligt upplyftande saker med skarpa färger och kontraster. Sådant som clowner tycker är upplyftande, men egentligen bara får en att gråta. Platsen är en bild av verkligheten som man inte kan skaka av sig och hela tiden ligger i utkanten av ens synfält och distraherar en när man försöker ta itu med något. Det knackar en på axeln precis när handlingen ligger för mig och får mig att tappa koncentrationen.
Verkligheten verkar vara precis lika tunn som insidan av en spegel och precis lika bräcklig.
Ett avslut tycks krävas, men trådarna som håller en kvar är starkare än stål och tunnare än finaste spindelväv.
//Holm
En plats fylld av massor av pastellfärgade träd och andra sorgligt upplyftande saker med skarpa färger och kontraster. Sådant som clowner tycker är upplyftande, men egentligen bara får en att gråta. Platsen är en bild av verkligheten som man inte kan skaka av sig och hela tiden ligger i utkanten av ens synfält och distraherar en när man försöker ta itu med något. Det knackar en på axeln precis när handlingen ligger för mig och får mig att tappa koncentrationen.
Verkligheten verkar vara precis lika tunn som insidan av en spegel och precis lika bräcklig.
Ett avslut tycks krävas, men trådarna som håller en kvar är starkare än stål och tunnare än finaste spindelväv.
//Holm
Kommentarer
Trackback