Den lilla bloggen

Såg alldeles nyss The Wrestler och fan vilken film.

Den var faktiskt sevärd och man ser verkligen vilken kille huvudpersonen är, han är ingen hjälte eller jätteduktig på att hålla ett jobb. Det han verkligen är bra på är att ge publiken blod och underhållning. Det är när det tas ifrån honom man ser vem han verkligen är, en pinsam släkting, påträngade granne eller bara någon som inte riktigt är med i musiken men bara en takt ifrån.

Det är också så att det är alla gamla filmspänningsknep inkastade, den bortglömda middagen med sin dotter, tjejen han stöter på som får kalla fötter och tinar upp och får nobben i sin tur, sen med hyran, medicinska problem. Allt sådant finns med som gamla vänner som kommer förbi för en öl och en trevlig pratstund. Man känner verkligen hans smärta när han måste sluta brottas och hans vilsna beteende efteråt. Man blir sorgsen, för man ser hans famlade efter erkännande och respekt och hur han misslyckas.

Mickey för fan! Vad har du gjort med fejjan? Du ser ju ut som 7 svåra år.